Ditt och Datt

Det bli länge mellan gångerna. Nu har jag visserligen varit ledig några dagar men det har varit ganska fullt upp iallafall. Sen har det ju varit OS. Inte för att jag är någon sportfanatiker men jag är däremot en curling fanatiker och då måste jag naturligtvis se matcherna när det nu är os och det för en gångs skull visas curling på tv:n.
Jag är så otroligt stolt. Stolt över de underbara lag som vi skickade till OS, Anette Norberg och hennes tjejer och Niklas Edin och hans lag.
Vilken prestation att återigen få komma hem från OS med ett guld. Visst är de underbara, jag är så stolt över dem. Och Niklas,


(bild lånad från SR)

visserligen ingen medalj, men det var nära, otroligt nära. Och nåt som vi inte får glömma bort när det gäller lag Edin är ju att de är väldigt unga, det är deras första OS och de har inte lika mycket rutin som de andra gamla rävarna. Dessutom är Niklas från Sidensjö, alltså en gammal Öviksbo. Faktiskt så när Niklas började spela curling som 14 åring var det jag som då var juniorledare så jag var alltså en av dem som lärde Niklas lite om curling, som kanske fick honom intresserad. Coolt va? 

Nåja, för övrigt, vad har hänt i veckan?  Jag har haft besök av min chef. En gång varje månad kommer min chef för att bla äta lunch med mig och ha lite coach snack. Det var för mig nu väldigt possitivt, det är skönt att kunna prata av sig lite och fundera med nån som varit med mycket längre än jag som chef. Den här gången fick jag beröm för att jag gör ett mycket bra jobb och det är ju alltid roligt att höra.

Jag har snart arbetat 1 år och trivs ju otroligt bra men det har ju varit en omställning. När jag bestämde mig för att byta arbete betraktade jag mig nästan som en inventarie på taxi. Jag hade ganska många år bakom mig där. Visserligen hade jag bara jobbat 1 år efter min sjukskrivning men innan dess hade jag många år. Trodde faktiskt att jag skulle bli kvar där. Mitt hjärta är många ggr kvar där på taxi och jag känner en stor lojalitet för det företaget.

Idag är jag chef för ca 30 st och naturligtvis åker man berg o dalbana ibland. Lika ofta som jag kan tycka att det är besvärligt och jobbigt, lika ofta är det jätte mycket glädjeämnen. Ett glädjeämne är ju att se människor mogna i sig själv. Människor som har haft det jobbigt av olika anledningar, som hela tiden jobbar med sig själva och som sedan klarar av sina utmaningar. Framför allt tror jag att jag själv mognat otroligt mycket som människa, har fått lära mig väldigt mycket om ödmjukhet.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0