Känslor

Vi människor är ju berikad med en massa olika känslor, smak, lukt, hörsel men även känslor som blir mycket psykiska. Jag är en  ganska känslig människa, fast det väl ingenting som jag försöker visa. Tårar är nåt som kommer väldigt lätt för mig och egentligen är det väl ingenting som jag skäms för, det bara är så. Jag lider nog även av en gnutta prestationsångest.  Jag vill prestera så mycket och så bra som möjligt. Nu har man ju många ggr i livet fått lära sig att man kan inte vara bäst, man kan inte klara allt, det går inte då bränner man sig själv. Men jag har väldigt lätt för att hamna i den sitsen i allafall.

Jag har fått lära mig, (och har fortfarande mycket kvar att lära där) att försöka varva ner, ta hand om mig själv och framför allt ta hand om andra. Men jag vet att när jag är mitt inne i nåt intressant och svårt blir jag lite av en maskin. Jag går på och ska lösa problemen kosta vad det kosta vill och ibland kostar det.

Jag kan bli knäckt av känslan att inte räcka till, att inte kunna vara på plats och hjälpa. Försöker att aldrig för någon visa hur den känslan är men många ggr är det inte så lätt. Det är inte lätt att låtsas vara stark när man inte är det och samtidigt är det ju många ggr dumt att inte visa människor runt omkring att jag fixar inte det här, jag behöver hjälp.

Uppgivenhet är nåt jag kan känna av ibland.  Jag blir så uppgiven när jag inte kan lösa olika saker, jag blir uppgiven när jag hör min mammas oro över pappa som inte längre finns.  Jag vill så gärna hjälpa men jag kan inte.  Jag kan inte göra mig förstådd.
Istället försöker jag få henne att förstå, men hon kan inte förstå. Det kan sluta så fel och så otroligt dumt.

Just detta problem händer allt oftare och ofta när hon blivit uttröttad så kommer hennes förvirring och hennes rädsla.  Nu har vi (min syster och Jag) bestämt att vi måste hjälpa henne att inte bli så uttröttad, det får helt enkelt inte bli intensivt runt omkring henne. För om vi tycker att det är jobbigt med alla frågor från henne vad ska inte hon känna, om jag känner uppgivenhet, vad ska inte då hon känna?

Lite tankar under kvällningen, men jag tror att det är tankar som vi alla känner av och till.

Kommentarer
Postat av: zaq

Och som jag känner igen mig i det du skriver, denna envisa tjurskalle...

Men visst går det, både att dra ned på kraven både på sig själv och de man ställer på andra, men det är svårt, mycket svårt, svårast är dock att dra ned på dem som gäller en själv...



Var rädd om dig...

Kram

2009-08-10 @ 22:33:52
URL: http://zaq.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0