I Mitt Sinne

Så hade man gjort 2 dagar till på taxi växeln. Fortfarande lika roligt att komma dit! Det är sån skillnad från sist jag jobbade där (innan jag blev sjukskriven) och nu. Det är nästan tyst trafik och det gör så otroligt mycket för den psykiska belastning som trots allt finns där.
Det kan ju vara ett väldligt stressigt arbete men i o med att mycket av radio trafiken är borta så minskar ju den stressen, väldigt roligt i alla fall.

När jag först började på taxi 1988 hade vi inget datasystem. Allting gjordes då med papper och penna. Alla färdtjänster, sjukresor och flygtaxi beställdes genom oss i växeln och vi samkörde så gott vi kunde. I bilarna fanns inte heller nåt datasystem utan det gällde för chaufförerna att hålla reda på papper och kvitton.

Vi hade en växel som nu mera känns som om den kunde vara från 1800 kallt, men förmodligen var det det som fanns på den tiden.

Efter att jag gjort mitt uppehåll och mitt liv som stockholmsbo, studerande och mamma och kom tillbaka till Örntaxi hade alltså dataåldern hunnit upp även taxi. Det var ett mycket enkelt system men byggt i dos så det var alltså redan gammalmodigt. All trafik ropades ut på ett speciellt sätt, det var mycket information som skulle ut till chaufförerna och allt det skulle genom radion.
Ni förstår säkert hur trött i huvudet man var när man slutade sitt skift. Sen är ju jag en människa som gärna axlar ansvar, så det var mer än en gång som jag tog med mig jobbet hem och funderade över olika problem och lösningar.
Inte förrän 2005 byttes så systemet men då blev jag sjukskriven. Jag hann jobba en ynka dag i det nya systemet som inte var riktigt färdigt ännu.
Men i dag, alltså 2,5 år efter som sjukskriven jobbar jag där igen, (kommer förmodligen att sluta som inventarie där). Numera bara som extra anställd vid behov, max halvtid och helt utan ansvar, det är en ny grej för mig men ack så skönt.
Men så roligt att vara tillbaka önskar bara att jag skulle fixa att köra också. Jag har ju inte försökt men jag tror inte att min rygg fixar det. Det är långa pass och mycket sittande. Kanske efter operation men inte nu.


Men jag tror att det egentligen var det allra roligaste. Köra bil har jag alltid tyckt om o männsikor har jag också alltid tyckt om det var en mycket bra kombination.

Nåväl jag är hemma igen och det är himla skönt! Det är väl så borta bra men hemma bäst.