I Mitt Sinne

Vi satt tidigare idag och pratade om flyttningar. Jag drog mig till minnes att jag flyttat sammanlagt 21 ggr under hela mitt liv, det är många ggr det!!

Första gången jag flyttade var när jag skulle börja gymnasiet i Övik. Då flyttade jag från mitt föräldrahem i Holmträsk och 12 mil, men inte ensam utan även min syster flyttade dit så vi delade lägenhet hon o jag under det allra första året. Jag kommer ihåg precis hur lägenheten såg ut. Det var 3 rum o kök näst högst upp i ett hyreshus, det var loftgångar så för att gå till vår lägenhet kunde man kika in i alla grannars kök när man gick förbi, men en mycket trevlig lägenhet.



Min andra lägenhet var en spricka i väggen! Den låg på en väg i Övik som inte längre finns, Tovägen hette den. Man kom direkt in i ett rum, sen fanns det en liten kokvrå och innanför den en liten sov alkov. Toaletten var ute i trappen och duschen en trapp ner. Jag kan idag se lägenheten framför mig som ett litet dockhus. Den låg högst upp i ett 3 vånings hus så hos mig var det dessutom snedtak.

Mitt tredje ställe var nere i en källare rätt stort, skulle faktiskt tippa på ca 55kvm, med toa och dusch inne där jag bodde!!! Men familjen jag hyrde av bodde ovanpå så det var väl egentligen ingen höjdare. Flyttade dit under hösten och till våren flyttade jag igen.

In till stan till Solgårdsgatan, det blev mitt fjärde ställe. En jätte fin lägenhet 1 rok, med BAD rum, ingen hall utan man kom direkt in i köket, men gissa va många roliga fester det var där. Sedan flyttade jag o min bästis i hop i en stor 2:a på sörliden och när hon våren efteråt skaffade kille flyttade jag till en egen liten 2:A på sörliden dit jag o min syster flyttade första gången. Efter det trodde jag att jag fått nog av lilla Övik och flyttade till Sthlm.
Från början där fick jag bo hos en kompis men efter några månader hade jag turen att få hyra en 1:a på fleminggatan på kungsholmen, visserligen i andra hand men det var ju sthlm! Här hade jag också duschen på övervåningen men vad gjorde väl det, jag var väldigt tacksam för min fina lägenhet.

Naturligtvis blev ju jag trött på detta o när jag sedan fick chansen till en riktig lägenhet 1 rok och riktigt badrum + en jätte fin uteplats. Visserligen i Fisksätra Saltsjöbaden men vad gjorde väl det att det tog 1 timme till jobbet istället för 20 min....Ungefär samtidigt träffade jag flickornas pappa och jag flyttade till Hässelby istället. Sedan gick lasset tillbaka till Övik, för jag ville inte bo i Sthlm med småbarn. Men han trivdes inte i Övik o när han blev arblös fick vi packa igen för att återvända till Sthlm. Efter ett byte med lägenhet så bodde vi väl där ialla fall ett par år innan det var dax igen att flytta till Övik.
Väl där hade vi en jätte fin nyrenoverad lägenhet, både jag o barnen trivdes. Men efter ett tag så insåg jag att vi tillsammans inte skulle gå av olika orsaker, och när skiljsmässan var över ville inte jag bo kvar, jag ville ha nåt som var mitt, bara mitt! Så jag bytte lägenhet igen. Men nu bodde jag faktiskt kvar i den lägenheten i 4 år!!!
Men varför bo i stan med små barn när man kan låta dom växa upp lite utanför stan???

Så -95 flyttade jag ut till Domsjö. Fick återigen tag i en lägenhet som var nyrenoverad. Ett typ av radhus länga med enbart från skillda kvinnor. Lägenheten var i 2 plan, ingång direkt utifrån med en stor terrass på baksidan, snacka om hus känsla. 1997 visade det sig att min yngsta dotter hade mögel allergi. Hon var ständigt sjuk, hade varit så sedan vi flyttade in i detta hus. Vad gör man?? Jo flyttar igen. Nu till en bostadsrätt i ett par hus. Det var också väldigt skönt för det var ju MITT!!!

När jag träffade Bosse så blev det ju försäljning och flytt igen 3 ggr och nu då sista gången ut till Bönhamn. Och härifrån flyttar jag aldrig. Det är känslan av att äntligen kommit hem. Här ska jag leva och här ska jag dö, så enkelt är det. Jag flyttar aldrig mer igen!!

Utsikten jag har varje morgon när jag kommer ut på trappen förklarar väl allt, eller hur??