Alla hjärtans veckan

Personer och saker jag älskar, skulle ju veckan handla om. Trots att den riktiga dagen var igår fortsätter väl jag på veckans tema. Det börjar kännas lite ändå så här att ingen nämnd ingen glömd. Det är fortfarande mycket människor runt mig som betyder väldigt mycket men alla hinner jag inte ta med på en vecka.
image104

Min Mamma är ju en som betyder väldigt mycket. Hon är ju den förälder som jag har kvar i livet. Hon har ju också nu blivit gammal och lite smått förvirrad ibland. 
Glömmer dock aldrig när man var liten och hon tyckte att man var långhårig då plockade hon käkt fram saxen, och jag sprang och gömde mig. 
Numera har det många ggr varit jag som plockat fram saxen när jag träffat henne. Har klippt mycket hår i mina dagar och ser ganska fort när hennes hör behöver en genomgång. Nu är det inte så ofta längre, så hon utnyttjar de frisörskor som finns på närmare håll. Oron för lilla mamma finns dock ständigt. Hon går ju på behandlingar i Lycksele varannan vecka och jag ber till han där uppe att allt ska gå bra.
image103

Smulan och Limpar de är ju mina godingar som ocksån kräver några rader.
image101

Limpar har funnits i min närhet i snart 12 år. Kärt barn har många namn säger man ju och han har väldigt många namn. Frans, limpis, tjockis, kungen...Numera är han väl egentligen husses katt för det är husse han tyr sig till och sitter i fönstret och väntar på. Men i bland smyger han även ner i mitt knä och speciellt på nätterna då ska han absolut ligga på mina ben. Det blir ganska jobbigt det för på nätterna har jag för det mesta problem med mitt ben. Pga disken får jag mycket kramper och senadrag i benet och ligger han dessutom (8 kg) på benet blir det ju genast svårare.
Han har alltid funnits i vår närhet alltid följt med hit till Bönhamn på somrarna och till Holmträsk på den tiden man åkte dit mycket. Han är med på promenader, dvs förutom på somrarna, då ligger han mest i hammocken. Mycket människor är han inte vidare förtjust i.
image102
Smulan kom till oss för ca 4 år sedan. Från början var det mamma som skulle få henne, hon kom från djurskyddet, de hade hittat henne och hennes ungar misshandlade. När ungarna var tillräckligt stora fick de komma till olika hem, Smulan skulle steriliseras och samma dag som stygnen tog fick jag åka till veterinären och hämta henne där. Hon var så rädd och skygg.
Jag tog henne till Mamma och instruerade mamma att Smulan fick absolut inte gå ut de första veckorna utan hon måste få lära känna hemmet och mamma innan hon fick gå ut.
Dagen efter jag åkt tänkte mamma att Smulan nog behövde lite luft, så hon gick ut med smulan i band, men hon slet sig och sprang iväg.
När det inte gick att få fatt i henne åkte jag dit och letade. Hela sommaren gick men så flyttade hon in  på logen hos grannen och deras hundar, tant GunBritt  gav henne mat där. Så på hösten fick jag tag i en katt fälla och fick äntligen tag i lilla kissen.
Hon fick då följa med mig hem till Övik. Och där blev hon kvar!

Det syntes väl att hon levt ute och med hundar. Varje dag jag kom hem från arbetet så låg det bh:ar och små topar från ungarnas rum ute i hallen. Vi kunde först inte förstå hur det kunde komma sig, men en dag när jag kom hem kom hon bärande på ett gose djur föreställande en älg!! Jag hade flera såna i olika strl, alla hade hon burit ut i hallen i storleks ordning. Då började jag köpa små möss (leksaker) åt henne som vi slängde åt henne och hon apporterade snällt....
I dag är hon min kelgris. Hon är så mattesjuk så inte ens vid datorn får jag sitta själv, alltid bredvid eller i knät. Men det har ju tagit några år innan hon blivit sån.
Limpar och Smulan är mina ständiga följeslagare ute också. De följer alltid med på promenad, först jag, sedan Smulan och sist Limpar

Det måste väl vara kärlek det?

Kommentarer
Postat av: Millapilla

Hej! Hoppas verkligen det går bra för din mamma! och Smulan o Limpar så gosiga o söta! kul att läsa om dig/er. Ha en trevlig helg och massor med kramar

Postat av: Anonym

Tittar in en snabb sväng igen.Mor, lilla mor vem är väl som du? Ingen i hela världen! Den strofen kom till mig när jag såg bilden på din mamma.Ja måtte allt gå väl för henne! Dina kissekatter,så ljuvliga och vackra!Det är kärlek det! Ha en fin helg! Stor kram Kerstin

2008-02-15 @ 16:33:04
Postat av: Kerstin

Ojdå, glömde skriva att det var jag som hälsade på! Kramen!

2008-02-15 @ 16:34:37
URL: http://tankeverkstaden.blogg.se
Postat av: Inger

Tänk vad det är underbart så länge man får ha sin mamma kvar i livet.. Njut och hälsa på och krama henne ofta ofta..
Visst är det underbart med husdjur..
Ha en bra helg
kram

2008-02-15 @ 22:59:44
URL: http://IngerEmksson.blogg.se
Postat av: Mia

Du har spridit många ord om kärlek i veckan, det har varit så mysigt att läsa det, kärlek både till människor och djur, du har ett stort hjärta precis som din syster...*L*

2008-02-16 @ 10:51:05
URL: http://www.matmia.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0