80-talet vs 00-talet
Jag gick ut grundskolan 1981 och på hösten flyttade jag och min syster till Övik. När jag kom dit så var ju allting väldigt nytt. Från att vara väldigt beskyddad på landet så helt plötsligt befann man sig i stan, och skulle bo där. .
Jag hamnade i en rätt bra klass och fick genast nya vänner. Bla en tjej som hette "Bittan". Hon och jag blev mycket goda vänner, var uppfödda på samma sätt (frireligöst) men vi var samma typ av vilda tjejer som ville ha smak på livet. Vi blev genast ett gäng tjejer som ständigt var tillsammans. Bittan, Gugge, Annika, Lisa, Marie och så jag.
I samma veva träffade jag en kille som blev mitt första långa förhållande ( vi var tillsammans 2,5 år) Det var mycket roligt, många fester. Men som i alla förhållanden oavsett om det är kompisar eller killar, så visst blir det käbbel och intriger, men sånt glömmer man ju snabbt och så kommer man bara i håg det roliga.
1983 när jag gick ut skolan fick jag jobb på Hägglunds i Ö-vik. Där tillverkade man tunnelbane vagnar och stridsvagnar ( vilken kontrast va?) Jag jobbade som kontorist på konstruktions avd. Vi var 3 yngre tjejer som hade ungefär samma jobb på olika avd men fann varandra och höll ihop även på fritiden.
Hägglunds var ett dotter bolag till ASEA, som då också 1983 fyllde 100 år. All personal på Hägglunds var ner bjudna till Västerås och för att så många som möjligt skulle kunna åka delades vi upp i 2 grupper på 2 olika helger. Sedan anordnades det tåg ner till Västerås. Jag kom ihåg att jag tyckte det var jätte tråkigt att min bror som arbetade för Hägglunds också blev hänvisad till en helg och jag till den andra. (kanske trots allt var tur)
Vi åkte tidigt på lördag morgon för naturligtvis fick det inte enbart vara fest utan vi skulle även visas runt på det jätte stora företaget.
Efter rund turen var det middag och dans.
Jag blev inte kvar på Hägglunds utan fortsatte min yrkes bana på en massa konstiga och en massa bra ställen.
Hösten 1985 kom jag ner till Sthlm för att pröva lyckan. Jobbade skift på Pripps bryggerier, men mest var det nog fest. Vi var ca 6 st från Övik som flyttade ner samtidigt och naturligtvis höll vi ihop, vardag som helg och ständigt en massa kul.
(jag klar för party! Kolla in frillan!!)
Tänk vilket liv man levde, så bekymmersfritt. Man tog en dag i taget utan att reflektera över konsekvenserna. Men det kanske är så när man är ung och lycklig. Tänk om jag hade vetat när jag var 20 vad jag vet idag när jag är 40!
Då drömde jag om en karriär, resor och partyn.
Då levde man bara för dagen, morgon dagen var ett annat bekymmer.
Tänk om jag gjort si , om jag gjort så...Jag blev erbjuden att köpa lägenhet i Sthlm då 1986, men avstod. Jag hade ju lägenhet visserligen i andra hand, men so what.
Jag blev erbjuden att köpa aktier billigt när Pripps skulle göra en fusion, Nä men inte behövde jag några aktier...Idiot vill jag bara vråla idag, men så är det väl tänk om ....
Det är väl misstag man gör när man är ung, man tänker inte på framtiden, den är liksom så långt borta just där.
Någon sa: "Livet är inte målet, livet är vägen, tiden måste få vara där, seg, ryckig och allt för kort.
Men om jag inte hade varit den där unga, ansvarslösa, nyfikna tjejen jag var då, hade ju jag inte varit den jag är idag.
Det är ju som farbror Barbro säger, "Det finns inga genvägar"
Vi måste gå igenom det vi ska igenom. Alla svårigheter, allt jobbiga det är det som formar oss i unga år och gör oss till de människor vi blir som vuxna.
Jag vet att många i min ålder skämtar om sin ålder och tycker "att jag jag är minsann bara 27" visst kan man väl skämta om det, men jag har aldrig haft något behov av det. Varje ålder har sin charm brukar jag säga. Jag är stolt över varje rynka jag får för det visar att jag levt! Jag är stolt över mina 42 år det är de som gett mig lite grace och respekt.
Så med facit i hand! Så ser man väl inte tilbaka. Det finns ingenting man ska ångra, jag levde, jag hade kul och jag lärde mig massor
Ja visst är det så helt rätt syster yster..inte ångra det man gjort ska man ångra något så får det väl bli det man inte gjort, och just därför är livet så viktigt att leva och att älska..älskar du livet så lever du livet..När jag läser ditt inlägg så känner jag ju igen mig och komer också i håg det du berättar och även det du inte berättar..men du har levt och älskat livet och du har gjort det som våran präst uppmande oss att göra när vi gifte oss..han sa " delta i livet stå inte bredvid "
och att rynkorna visar oss att vi levt,...det är underbart..kram
Precis så som Britten skriver är det...det finns många saker man skulle vilja ha ogjorda, men samtidigt så formas man ju till den människa man är idag tack vare dom upplevelser man har haft, på gott och ont.
Angående rynkorna...finns det nåt vackrare, än ett gammalt rynkigt, underbart ansikte med karaktär?
Visst ska vi deltaga i livet! Med allt vad det inebär. Ha en underbar kväll, Cilla!
Vad synd att ni inte var på samma resa... vi har många kort från den! Å en annan fick vackert stanna hemma...
E
Vilken bra blogg som vanligt ;) ja visst har man gjort saker man ångrat m.m. men man har levt livet.Och lever livet idag med...men kanske dumt nog inte en dag i taget som då. Men visst är det skönt att åldras...men hittar sig själv mer o mer.Jag är stolt över mina rynkor med.Kram på dig
Cilla....jag köpte aktier då på den tiden.... Och det gick ju alldeles utomordentligt åt skogen!!! Jag hade aktier i Vänerskog, ett säkert kort! Hoppsan, de gick i konkurs! Så gick det med den investeringen....inte ett öre till mig!
Nej, ångra inget Cilla. Allt som hänt dig i livet har gjort dig till den du är idag. Och du är en härlig människa om du frågar mig!!!!
nej det är rätt jag ångrar inget ..NU.. kanske lite då hihi men då hade man ju som du sa, inte varit den man var idag.. elelr hur..
jag har haft så uuber roligt i mitt liv så det kan man ju inte ångra..
inget jag gjorde hade gått att ångra, för då hade jag aldrig hamnat där jag är idag ,med världens (jo faktiskt egentligen) bästa liv..
och ja. jag e 34.. men inuti e jag liksom fast vid 17.. kommer nog aldrig bli äldre. både bra och dåligt.
hopaps du e böttre i ryggen??
kram
Ja det gamla ljuva 80 tal! Hehehehe... Snygg bild på dig! Hehehe...
Jag har inga gamla bilder på mig i datorn, annars hade det varit kul att lägga upp! =)
/Sus
Jag har upplevt massor av olika saker,levt i 180 knyck,10 bollar iluften,upplevt både skratt och gråtit miljarder med tårar.Förbannat mig själv när jag var yngre, att jag gjort fel val många gånger. Idag vid min ålder ångrar jag inte en enda sekund, inte ens det svåraste helvetet, för det lärde mig massor av saker och formade mig till den jag är idag! Om jag skulle komma på tanken att ångra något alls, då skulle det vara det som jag INTE gjorde!Det jag inte vågade, inte tog mig tid till,inte chansade på osv osv Önskar du får en fin dag! Stor kram!
Det är klart att man inte ska ångra något..
Man måste gå vidare i livet.Tänk vad roligt när du blir gammal och kan sitta och tänka tillbaka på allt du gjorde på 80-talet, och kanske skratta åt en del tokerier.. Härligt!!
Ålder, vad är det.. bara en massa år. Ibland känner man sig som 80 ibland som 20.. Det är det som är livet, tror jag.. Det går upp och ner.. för alla, tror jag..
Bli gammal och
rynkig, ja, men visst,, varje rynka har haft lika roligt som jag..
Vi är för fixerade vid utseende och ålder idag..
Så jag fortsätter att odla mina rynkor, utan bekymmer,,
Ha det gott
Kram
Ljuva 80-talet. Visst levde man ett härligt liv då, men inget jag skulle kunna tänka mig nu vid 40. Var tid har sin charm och jag säger som dig: Jag är stolt över varje erfarenhet och varje rynka. Och är det något vi missade på 80-talet, vem säger att vi inte kan göra det idag istället? :o)
Kramar
