I Mitt Sinne

Det har slutat snöa och blivit kallare. Tomten gör en åkarbrasa föra att få upp värmen i fingrarna. Han tycker att det nästan knakar i lederna.
"Kors, vad kallt det är! Mina flygande vänner behöver nog lite extra värmande nu, de kan ju inte kura in sig i halsduk när de fryser,"  Han slinker in på logen, och slevar upp ett par rejäla skopor sädeskorn i en hink. En liten mus blänger surt på honom, han gillar inte konkurrens om maten.
"Åja, tjocka på dig lite, här finns så det räcker åt alla",  muttrar Tomten i skägget, han tycker inte om missundsamhet. Demonstrativt fyller han på lite mer säd i hinken, stoppar en talgboll i fickan och tar en havrekärve under armen.

"Gomiddag", nickar han kort till musen.
Så pulsar Tomten ut i skogen med sin börda. Småfåglarna upptäcker honom på långt håll och kvittrar förväntansfullt.
"Allt som flyger: kom hit!" manar han och strör ut godsakerna runt sig. Ivrigt pickar de i sig maten.  "Det  är inte lätt att vara sulten!" säger han ömsint och ser noga til att ingen blir utan.
En liten blåmes som har ont i ett ben, få sitta i Tomtens hand och äta tills han blir mätt. Den lilla fågeln kurar ihop sig i vantens trygga värme och Tomten nänns inte väcka honom. "Sov du! Jag har inte bråttom" , viskar han och slår sig ner bekvämt på en stubbe.