I Mitt Sinne

Tomten gluttar ut genom den knarrande ladugårdsdörren. En liten hare har gjort ett ensamt spår som försvinner bak gärdesgården, för övrigt ser välden alldeles ny ut.
Han tar de få stegen runt knuten och linker in på gårdens dass och river ut några sidor tidningspapper. Dessa är bra att ha till putsning av lyktans glas. Han ler när han ser att det kommit upp ett stiligt oljetryck på väggen, ett porträtt av gamle Kungen. Han stramar skämtsamt upp sig i "givakt" inför majestätet. Så "Kungligt" det ska bli att sitta på dass nu då!

Väl inne igen hälsar han på hos grisen; han kliar honom tillgivet bak öronen och konstaterar nöjt: "Tur för dig att du bara är en kulting, du kan räkna med ett liv efter jul."
Tomten ser sig om och hittar korgen han söker. "Här ska du få ett par äpplen att snaska på. Det blir du inte rund av, och det ska du vara glad för i dessa jultider....."

Tomten värnar om gårdens djur och blir varm om hjärtat av att se dem må bra. Han tar sin lykta och medan den lille grisen glatt mumsar i sig de goda äpplena, beger han sig åter ut i snön. När han banar sig väg mellan uthusen ser han ett ensamt ljus brinna i ett fönster. "Åh, det är första advent. Fint känns det! Finfint faktiskt!"

Man kan följa träskostegen genom snön och att det är just Tomten som gått ser man bara om man har mycket stor sakkunskap!