I Mitt Sinne

Gumman slår klarvaken upp ögonen, och kryper raskt ur bädden. "Vila dig lite till , Far lille, men jag måste verkligen kila till mitt" säger hon glatt och hastar iväg.
Hon ger honom en slängkyss i förbifarten och borta är hon! Tomten gäspar och sträcker förnöjt på sig. Han plockar höstrån ur luvan och lirkar in en tå, som letat sig genom strumpan. Katten Lusse vaknar också och hans gäspning är så stor, att man kan nästan se vad han ätit till kvällsmat daten före. Tomten stryker honom över ryggen, så att det sprakar i pälsen. På strumpsock (-Ja inte Lusse förstås) tassar de så bort till fönstergluggen och tittar ut. Tomtens min blir smått salig när han ser hur det snöar!
Han stryker eld på en tändsticka och tänder ljusstumpen som står i fönstret.
"Jag är säker, det blir jul i år också" säger han till Lusse. "Nu sätter vi igång!"

Försiktigt klättrar han nerför stegen. Hästen och korna vänder på sina huvuden och slutar för ett ögonblick att tugga.  "Tjenare på dig, din gamle galosch", säger Tomten skojfriskt till hästen, och vill inte visa att han är lite rörd över återseendet.  Korna ser på honom med sina snälla koögon, och idisslar lugnt vidare. 
"Mina damer, ett sånt väder vi fått", konverserar Tomten artigt, men med pillemarisk min. Han vet nämligen att ingen förväntar sig sådana finesser av honom. Alla tycker om honom ändå -- och vem skulle inte bli glad och trygg av att veta det?