I Mitt Sinne

Först fram emot morgon timmarna slumrar Tomten till i sin sköna bädd. Inget onaturligt har hänt - och hästen har inte haft något att säga i år heller!
Äsch, tänker Tomten buttert, de lede härjade nog värre förr!
Ett ljussken sprider sig plötsligt över stegens kant och Tomten skyndar sig att "sova" allt vad han ordkar. Upp kommer hans egen lilla Gumma klättrande. Med vitt linne och lingon krans i håret väcker hon sin djupt sovande make. En fint dekorerad kaffebricka fröjdar hans ögon och näsa.
"Käringen min, kommer du?" utbrister Tomten, som om det vore det sista han kunnat tänka sig. Denna förvåning tillhör traditionen, så att säga. Kaffe på sängen är annars det mysigaste de vet, och det känns lika kärt och nykommet varje år. De låter sig väl smaka av det goda på brickan, Lusse kommer också och vill vara med, även om han inte förstår sig på finessen med pepparkakor.
Senare den dagen knådar Tomten ihop brödlimpor allt vad han orkar. Malten och jästen kommerhär till användning i degen. Med en brödspade skyfflas bröden in och ut ur ugnen i en väldig fart. Tomten måste ta av sig i skjortärmarna, så varm blir han. Bröden ligger i doftande travar överallt, när det äntligen blir dags att grädda pepparkakorna.
Gumman har , som han hoppats, hjälpt honom med att kavla och ta ut figurer. Tunna och fina blev de och Tomten berömmer henne hela tiden så att hon inte ska tappa sugen. vid det här laget är han nämligen så trött, att han bara orkar passa ugnen, och knappt det. Bara en endaste plåt bränns vid, men det tar de med jämnmod. "Lite spill får man ju alltid räkna med!"