I Mitt Sinne

Vilken tur kan jag säga att man inte alltid slänger det man vill slänga!

På torsdag kväll städade vi förrådet i Övik. Min gamla resväska stod där och jag tyckte att nu hivar vi den. Jag lyfte den och den vägde ju ton kändes det som.  När jag öppnade den låg där en massa saker som jag tidigare funderat vart de tagit vägen. Jag lastade in väskan i bilen och tänkte att jag tar väl hem den och går igenom den i lugn och ro.
Nu har jag gjort det, och i den väskan låg många minnen.

Där hittade jag olika skrivelser sedan jag pluggade marknadsföring, inte så kul för andra men mycket intressant för mig att se vad jag skrivit. Det låg gamla gratulationer till ungarna där sedan de var pytte små, journalanteckningarna från BB. Mina anteckningar inför Britts bröllop, (jag var värdinna) massor med gamla fotografier, men det jag blev mest glad för var ett brev som min syster skrev i januari 1992 (på den tid man skrev riktiga brev till varandra) Det var nog det finaste brev jag nånsin fått så jag är otroligt glad att väskan fick följa med hem. Man kanske inte ska vara så snabb i bland att slänga saker. Det hade varit ett

att slänga den.

Det är bara 6 grader och nordliga vindar ute så jag håller mig inne idag, men det finns ju alltid saker att göra inne också, så jag får pyssla med det. Alla vinter mössor, handskar, skor mm ska bort, för nu är jag säker på att våren är här.
Hoppas dock att ni där ute har det varmare. Det är så typiskt att det blir sånt här väder när jag blir ledig, solen kunde väl ha värmt även idag.