I Mitt Sinne

är jag i kväll. Jag har gjort allt sånt jag inte brukar göra när Bosse är hemma!! Jag, Smulan och Limpar har ätit räkor!! Bosse tycker inte om räkor så det är nåt jag aldrig äter när han är med. Men såna här kvällar då blir det räkor i massor. Badat skumbad med Il Divo på högsta volym. Nog är det mysigt när han är hemma men visst klarar vi oss alldeles utmärkt när han är borta också.

I vanliga fall på onsdagar brukar jag alltid titta på Lost. I kväll var det uppehåll och i stället visade dom en mini serie som hette Torn. Handlade om ett par föräldrar som miste sin dotter på en badstrand. De hittade aldrig någon kropp och mamman hade levt i 11 år med en tro om att deras flicka inte var död, och hon hade rätt.
Det fick mig att börja fundera över hur man själv skulle reagera om nåt sånt hände mig.
Väldigt otäckt!!
Utan kropp skulle jag aldrig ge mig, det är jag övertygad om. Jag är också övertygad om att naturligtvis känner man som mamma om barnet lever eller ej, Men visst måste det vara svårt att ändå veta om det är riktiga känslor eller om det endast är viljan att barnet verkligen lever.

Men jag är övertygad om att jag skulle bli en tigrinna i stora mått och slåss för att för att ett sökande skulle fortgå.
Vilken lycka att man aldrig behövt uppleva något sådant.
Mina tankar går till Engla som det skrivits om i tidningarna och hennes familj. Så fruktansvärt, vilken tragedi och just det här att inte veta vad som hänt. Det måste vara det värsta man kan uppleva som förälder.

Jag ber för dom och önskar verkligen att de får reda på vad som hänt deras Engla.